Det finns sätt att börja en kickoff som alla har sett. En scen. Ett budskap. En röst eller flera. Det fungerar. Det gör sitt jobb. Men ibland behöver man mer än det som funkar. Ibland behöver man något som förändrar luften i rummet innan publiken ens hunnit sätta sig till rätta.
När vi arbetade med en kund vars bärande idé var att höra ihop och göra ihop, ville vi addera något. Inte mer volym. Inte mer fakta. I stället något som gav deltagarna mer. Något som gav temat en pulserande närvaro, inte bara en formulering.
Vi landade i drömmar. I längtan. I det som binder människor samman på djupet. Och där föddes en idé som snabbt växte till en karaktär. Tanken var enkel. Om upplevelsen ska präglas av att göra saker tillsammans kan vi inte bara prata om det. Vi måste ge det en gestalt. En följeslagare som för publiken framåt under dagen. En påminnelse om riktningen som inte känns påklistrad, utan naturlig.
Så skapade vi karaktären Drömmen.
En röst från scen som var både lätt och allvarlig. Både luftig och riktad. En röst utan kropp. En personlighet utan persona. Och den dök inte upp för att vara rolig. Den dök upp för att göra något svårare – att bära en hel dag. Mellan tunga block, mellan fakta, siffror och framtidsbilder.
Där publiken annars brukar tappa fokus, tog Drömmen över. Mjuk, nyfiken, tidlös. Som ett litet ljus i skarvarna. En kommentar. En fråga. Ett oväntat leende i rösten.
På så vis tog vår metod tog form. Vi visade att en idé kan bli starkare när den får ett eget liv. Och att ett koncept inte behöver stå på scen för att bära en hel dag. Det kan lika gärna viska från kulissen.
Det är precis det här vi gör. Vi bygger upplevelser som håller även i mellanrummen. Vi ger tankarna röster. Vi låter idéer gå från abstrakta till levande. Och ibland är det just det som gör skillnaden.
