Nu börjar det kännas i hela kroppen att sommaren närmar sig, och en av de saker som pirrar lite extra för mig är avslöjandet av vilka som får årets mest ärofyllda uppdrag.
Jag tänker såklart på Sommarpratarna.
Det är en fin tradition som ger oss en inblick i människoöden, och utbildar oss på områden, som vi inte skulle komma i kontakt med annars. Allt förklätt i en härlig inramning av blommor, hängmattor och ledighet. Nästan så att vi blir lurade till att lära oss nya saker och förstå andra människor lite bättre. I min mening den absolut finaste lögnen man kan hålla på med.
Men sommarpraten får också mig alltid att reflektera kring mitt liv. Vad skulle mitt handla om?
De senaste åren har jag försökt få in det som en övning i reflektion, att skriva mitt årliga sommarprat. Det ger ett fint perspektiv på året som gått, eller kanske på livet som varit.
För det är en av styrkorna, att det inte finns en formula som alla följer. Vissa pratar om en prestation, andra om ett fenomen, någon berättar hela sin livshistoria och någon väljer att lära ut något den brinner lite extra för. Ramen är längden, och att det ska in lite musik mellan varven. Resten är upp till den som ska prata.
Som internt kommunikationskoncept är detta ett fantastiskt verktyg. Vi har hjälpt flera av våra kunder med att ta fram olika versioner, till exempel en ny VD som ska presenteras, eller en hel ledningsgrupp som vill komma närmare organisationen.
Men allra bäst blir det när det helt enkelt är en blandning av anställda från olika avdelningar som får chansen att nå ut. Ofta hittar man fantastiska historier som sprider en stolthet i hela organisationen samtidigt som man lär känna varandra lite bättre.
En timmes program kan såklart kännas lite övermäktigt, men varför inte ge varje medlem i teamet 5 min att berätta om något de brinner för, och sedan avsluta med sin favoritlåt? Jag lovar att alla kommer känna att de är lite tightare som grupp efter att ha lyssnat på varandras historier.
Det är svårt att skriva om sommarprat utan att komma med tips, även om det alltid är lite vanskligt. Personligt tyckande och sinnesstämning när man lyssnar spelar en stor roll. Men jag kan inte låta bli. Så här kommer 2 program jag insett att jag har en tendens att återkomma till och lyssna på igen:
Fredrik Backman (2017) - Författaren bakom bland annat “En man som heter Ove” dedikerar sin timme till att prata om hur man blir bättre på att skapa i allmänhet och skriva i synnerhet. Roligt, finurligt och med handfasta tips.
Olof Wretling (Vinterprat 2019) - En av de bästa berättarna vi har just nu spelar i detta prat upp en slags teater från en spektakulär tågresa som han varit på (eller har han det?). Ren och skär underhållning. Olof har dessutom blivit framröstat till lyssnarnas favorit så många gånger att han nu är upp i 8 Sommar/Vinterprat, alla värda att lyssnas på.
